Församlingsplanteringen Salt

Bakgrund | Metoder | Resultat | Slutsatser och lärdomar

Salt, som sedan 2002 varit en församlingsplantering i Stockholm, har nu lagts ner. Med den här artikeln vill vi berätta vad projektet gick ut på, dela med oss av lärdomarna vi fått och diskutera orsakerna till att vi upphör med församlingsplanteringen. Vi vill också prisa Gud för vad Han har gjort i våra liv.

Bakgrund:

Hösten 2002 flyttade jag till Stockholm med en grupp kompisar för att förmå helt vanliga stockholmare att börja leva med Gud. Vi skulle skapa kontakter och plantera en helt ny adventistförsamling i staden. Det skulle vara en församling där den moderna människan på enklast möjliga sätt skulle komma till tro på adventbudskapet och börja leva ett kristet liv. Vi var fulla av iver att svara på Guds kallelse och få tillämpa missionsbefallningen på hemmaplan. Vi var ett tiotal ganska olika personer, från olika kulturer och i olika åldrar. Flera av oss var unga och hade gått bibellinjen på Ekebyholm. Andra hade en längre teologiutbildning bakom sig.

Ingen av oss hade praktisk erfarenhet av församlingsplantering sedan tidigare. Det finns en hel del litteratur i ämnet, och med oss hade vi Martin Vucmanic som då var evangelisationsansvarig i Sverige. Vi hade stor användning av handboken i församlingsplantering av Peter Roennfeldt som getts ut av divisionen, liksom av samfundets konferenser för församlingsplanterare.

Metoder:

Alla hade vi arbeten eller studerade men träffades varje vecka för att lära känna varandra, be, studera bibeln, diskutera och lägga upp en plan för hur projektet skulle genomföras. Vi fann vårt bibliska mandat för verksamheten och utvecklade en vision och missionsförklaring. Sedan kom vi överens om de värderingar som vi ville att församlingen skulle karaktäriseras av. Vi ville välja en medveten strategi som skulle föra våra vänner in i ett liv med Gud. Detta skulle påverka valet av lokal, mötesform, ämnen för bibelstudier, musikstil, typ av sociala aktiviteter och mycket mer. Vi anpassade även personliga beslut om bostad, sysselsättning, fritidsengagemang osv till detta. Den målgrupp vi i första hand inriktade oss på var unga vuxna, genomsnittliga stockholmare, som studerade eller var i början av yrkeslivet. Församlingen skulle struktureras runt husgrupper som skulle kopplas till varandra i ett nätverk. Husgruppen skulle vara människornas första kontakt med församlingen, vilket skulle leda till ett personligt förhållande till tron.

De första åren tog vi mycket tid till att upprätta en relation till den etablerade församlingen i Stockholm och skapa personliga kontakter i staden. På båda fronter upplevde vi en frustration över att det tog så lång tid att uppnå förtroende. Fortare gick det att sätta ord på och bygga en struktur över drömmarna om den framtida församlingen. För att kunna sluta upp runt en gemensam vision behövde vi spendera mycket tid tillsammans för att lära känna varandra och diskutera. Vi genomförde flera retreater med fokus på andlighet och strategi. I början bjöd vi in unga adventister i Stockholmsområdet som kunde tänkas ta till sig visionen och som kanske redan hade vänner som skulle kunna passa in i målgruppen. Resultatet av detta blev istället att vi startade med lovsångsgudstjänster, "Kraftkällan", eftersom många av dessa unga adventister kände ett behov av detta. Det var en glädje att få prisa Gud tillsammans och se andliga gåvor växa fram, under gudstjänsterna så väl som i utvecklingsarbetet.

Med tiden upptäckte vi i kärngruppen (vi som från början hade visionen om att plantera en församling) att färre och färre engagerade sig i gudstjänsterna. Vi upplevde att för mycket tid och kraft gick åt för att tjäna oss själva och de unga adventisterna som först kom med idén om gudstjänsterna, så att det inte längre fanns tid för kontaktskapande utanför kyrkan. Med blandade känslor la vi därför ner gudstjänsterna i och med en samling där de deltagande ombads tydliggöra om de i framtiden önskade arbeta med att förverkliga Salts vision. Efter detta blev gruppen som associerades med Salt mindre, men resurserna fokuserades istället på att skapa kontakter utanför kyrkan och uppnå visionen. Vi hade mer informella samlingar på sabbaterna med bibelstudier, sång, undervisning mm. Dessa samlingar krävde inte mycket förberedelse utan vi kunde träffas bara för att vi tyckte om att fira sabbat tillsammans och få dela med sig av insikter och Gudsupplevelser. Under denna period ställde vi nog alla oss själva frågan vad gudstjänst och sabbatsfirande i sin mest avskalade form innebär.

En viktig del av vår verksamhet var hela tiden att genomföra sociala aktiviteter av olika slag för att naturligt kunna knyta kontakter mellan våra okyrkliga vänner och oss i Salt. Detta var inkörsporten för att kunna bjuda in våra vänner till husgruppen och skapa ett intresse för engagemang. En ytterligare motivation var att minska ensamheten och fylla andra behov för våra vänner genom att involvera dem i aktiviteter av hög kvalitet och varm atmosfär. Det var spännande att prova olika ideer och se när det uppskattades av våra vänner.

Resultat:

Medan vi skapade förutsättningar för att kunna plantera en församling genomgick vi alla en omvälvande personlig utveckling. När vi sökte Gud och hans plan för oss, och tog tid för att skapa sympatier för människor omkring oss, hade Gud stort inflytande över oss. Vi stöttade varandra i utmaningarna och månade om att alla tog personlig tid för samvaro med Gud. Det var viktigt att få frimodigheten att skapa relationer med målgruppen och kunna dela med sig av sin tro på ett för dem relevant sätt. Detta har hela tiden varit en utmaning. Kontaktskapandet och vittnandet är själva förutsättningen för att en församling ska kunna växa fram, men det kräver ibland att man försätter sig i obekväma situationer. Därför blev det lätt att man istället la tid på att planera aktiviteter och drömma om en framtida etablerad församling. Vi upptäckte detta och försökte på olika sätt lära känna stockholmarna, för att Guds kärlek till dem genom oss skulle motivera oss att evangelisera effektivt.

Kontaktskapandet gick långsamt, men sakta men säkert blev vi tryggare i vår uppgift och vi såg en förändring i våra egna så väl som våra nya vänners liv. Trots detta hann kontakten med vännerna oftast inte knytas så starkt att de fortsatte engagera sig när den som introducerat dem inte längre fanns kvar i Stockholm. Av olika orsaker flyttade flera i kärngruppen iväg med tiden. Detta minskade resurserna så väl som det potentiella kontaktnätet. I nuläget är gruppen helt enkelt för liten för att kunna bära visionen av en församlingsplantering.

Slutsatser och lärdomar:

Har då projektet Salt misslyckats? Detta är en fråga som vi brottats med under vintern och som vi alla kanske har lite olika svar på. Naturligtvis begicks flera misstag och faktum är att ingen församling har blivit planterad. Men för några av oss har denna resa inneburit en ovärderlig erfarenhet. Vi har fått svara helhjärtat på Guds kallelse och gå till botten med vad ett liv som evangeliserande adventist innebär idag. Erfarenheten har inte gjort oss nedslagna utan lämnat efter sig en längtan om att någon gång få en chans till. För oss går det nu inte att gå tillbaka till vad vi var. Vart vi oss i världen vänder kommer vi behöva skapa en husgrupp att höra till. Ett liv i tro betyder ett liv i ständig utveckling för oss. Vi har erfarit att det går att beröra okyrkliga människor med kyrkliga aktiviteter om det får ske på deras villkor. Detta är något vi måste ta till oss i hela vårt sekulariserade land. Det tar tid att skapa förtroendet, men det går, och det välsignar oss så mycket.

Vad gjorde vi då för fel? Det enklaste svaret på detta är att vi inte bad tillräckligt mycket. Andemeningen i detta är inte att vi inte blev tillräckligt heliga eller hängivna. När vi ser tillbaka är det helt enkelt inte ständig bön som framträder i våra sinnen, utan att vi tog för mycket i egna händer. Vi hade välsignats med så mycket inspiration och så många gåvor, men när inte anden fick fritt spelrum att utöva dessa begränsades Salt av våra begränsningar. Vi överskattade betydelsen av planering och strategi och underskattade betydelsen av Guds makt i våra liv och personlig evangelisation. Ofta var det också svårt att enas om att investera resurser i dessa bitar och behålla kontinuitet.

Vi som nu är kvar i Stockholm lägger vårt engagemang på våra två husgrupper. De är ganska olika men i båda känner deltagarna en välsignelse som gör att de gjort husgruppen till en del av sitt liv. Om dessa får växa och bli fler kan det bli aktuellt att någon gång i framtiden väcka till liv visionen om en församlingsplantering igen. Vi måste nu först bereda jorden med de resurser vi har. Vi hoppas bara att våra erfarenheter kan vara till uppmuntran och stöd för andra grupper som känner kallet att plantera en församling i Skandinavien. Vi nådde inte ända fram men det är vår övertygelse att det är möjligt att plantera församlingar här, och att det är nödvändigt för en pånyttfödelse inom samfundet.

Eva Rutkowska

Till toppen av sidan                Ladda ner